The Road Ahead - På Rullskidor genom Sverige del 16

Måndag 1:a juli:
Den längsta dagen.., Jag startade ganska tidigt från Avesta, efter en hyfsad natt under den stora "Mora Hästen" i rondellen. Det blev en frukost på OKQ8 som så många mornar tidigare, kaffe och ostfralla, lite godis i fickan och 2 st Cola Light i packningen. Jag hade under gårdagen försökt att hitta den bästa vägen från Avesta ner till Stockholm och Djursholm. Dit var det 180 km, sjukt långt. Jag bestämde mig dock under frukosten att försöka staka mig hela vägen hem i en lång push! Solen sken, det var inte sååå långt hem till familjen och jag kände att jag hade det inom greppbart avstånd. Så frågan var nu har jag skulle åka, vilka vägar gick att köra på. Jag visste att det var mycket sk "1-2 vägar" ner mot Sala och sedan Enköping. Jag ville absolut inte åka hela vägen ner till Enköping, absolut inte. Men jag ville inte heller åka öster ut och komma ända bort till Uppsala. Nej, jag tänkte hitta mindre vägar och kryssa mig ner mot Vallentuna! Hur svårt skulle det kunna vara!

Jag började alltså, glad i hågen, att staka mig ner mot Sala, det är längre än man kan tro, ca 45 km! Direkt insåg jag att detta inte var så bra tänkt, självklart var det "1-2 väg" hela sträckan dit! Problemet med "1-2 vägar" och att åka rullskidor är att det inte finns någon väg-gren alls. Dessutom är det ofta 100 km/h på dessa vägar, vilket gör att mina 15 km/h känns sjukt långsamt. Det är alltså mycket otrevligt att befinna sig på dessa vägavsnitt. Nu hade jag dock inget val utan fick finna mig i att fortsätta hela vägen till Sala (ps. jag stannade många gånger för att testa mindre sido-vägar, men ingen funkade, ofta grus eller åt helt fel håll). Där skulle jag säkert hitta bättre och mindre vägar som skulle kunna ta mig till Stockholm. Det enda bra på hela förmiddagen var att Christina Carlsson från CCC1000 hittade mig och bjöd på kaffe, bullar och godis mitt ute på väg 70! Helt underbart, såååå tacksam för det... Så med ny energi stakade jag vidare ner mot Sala!

Jag käkade efter mycket åkande och stakande med min vän Magnus Svantegård. Han hade tagit med sig sin dotter och letat upp mig på vägen. Bästa överraskningen, så när jag som vanligt satt på OKQ8 och laddade batterierna och hade tråkigt dök de upp. De hade alltså åkt upp från Sthlm, bara för att heja på och överraska mig. Otroligt kul, det blev alltså en lång sjukt lunch i Sala.

Jag hade som sagt pratat med många personer om olika vägval för att slippa åka på Riksväg 70 hela vägen ner till Enköping. Tyvärr blev det just så, efter en massa felkörningar och oändliga grusvägar kom jag till slut fram till just Enköping! Där vek jag av mot Stockholm och då efter ca 30 minuters körning dök min fru och dotter upp på vägen. Med sig hade de mat och "milkshake" från Max. Det kändes sjukt tungt att lämna dem och se bilen åka iväg hemmåt. Dessutom regnade det så jag var inte 100% pepp på att fortsätta hemmåt. Men jag hade bestämt mig och då skall det mycket till om jag inte fullföljer. Det var tyvärr mycket längre kvar än jag planerat, ca 120 km, då var klockan typ 16.30 på eftermiddagen. Skulle jag vika ner mig och sätta upp tältet och sova eller staka på och försöka nå Djursholm, inte lätt att bestäma sig!

Jag tog efter en hel del vånda sats och siktade på Djursholm, det tog mycket lång tid och efter många timmar och felkörningar kom jag så hem till familjen. Klockan var 01.30 och jag var helt slutkörd efter att åkt hela 178 km. Jag tog mig alltså hela vägen till Djursholm. Jag hade tyvärr sjukt mycket regn denna dagen, men bitvis perfekt medvind. Väl hemma och efter en snabb dusch, så sa Elisabeth åt mig att komma och lägga mig i sängen, jag tackade nej och gick ut i mörkret och slog upp tältet för att sova hemma i trädgården, Elisabeth tyckte att jag var totalt tokig!