Måndag 1:a juli:
Den längsta dagen.., Jag startade ganska tidigt från Avesta, efter en hyfsad natt under den stora "Mora Hästen" i rondellen. Det blev en frukost på OKQ8 som så många mornar tidigare, kaffe och ostfralla, lite godis i fickan och 2 st Cola Light i packningen. Jag hade under gårdagen försökt att hitta den bästa vägen från Avesta ner till Stockholm och Djursholm. Dit var det 180 km, sjukt långt. Jag bestämde mig dock under frukosten att försöka staka mig hela vägen hem i en lång push! Solen sken, det var inte sååå långt hem till familjen och jag kände att jag hade det inom greppbart avstånd. Så frågan var nu har jag skulle åka, vilka vägar gick att köra på. Jag visste att det var mycket sk "1-2 vägar" ner mot Sala och sedan Enköping. Jag ville absolut inte åka hela vägen ner till Enköping, absolut inte. Men jag ville inte heller åka öster ut och komma ända bort till Uppsala. Nej, jag tänkte hitta mindre vägar och kryssa mig ner mot Vallentuna! Hur svårt skulle det kunna vara!

Jag började alltså, glad i hågen, att staka mig ner mot Sala, det är längre än man kan tro, ca 45 km! Direkt insåg jag att detta inte var så bra tänkt, självklart var det "1-2 väg" hela sträckan dit! Problemet med "1-2 vägar" och att åka rullskidor är att det inte finns någon väg-gren alls. Dessutom är det ofta 100 km/h på dessa vägar, vilket gör att mina 15 km/h känns sjukt långsamt. Det är alltså mycket otrevligt att befinna sig på dessa vägavsnitt. Nu hade jag dock inget val utan fick finna mig i att fortsätta hela vägen till Sala (ps. jag stannade många gånger för att testa mindre sido-vägar, men ingen funkade, ofta grus eller åt helt fel håll). Där skulle jag säkert hitta bättre och mindre vägar som skulle kunna ta mig till Stockholm. Det enda bra på hela förmiddagen var att Christina Carlsson från CCC1000 hittade mig och bjöd på kaffe, bullar och godis mitt ute på väg 70! Helt underbart, såååå tacksam för det... Så med ny energi stakade jag vidare ner mot Sala!

Jag käkade efter mycket åkande och stakande med min vän Magnus Svantegård. Han hade tagit med sig sin dotter och letat upp mig på vägen. Bästa överraskningen, så när jag som vanligt satt på OKQ8 och laddade batterierna och hade tråkigt dök de upp. De hade alltså åkt upp från Sthlm, bara för att heja på och överraska mig. Otroligt kul, det blev alltså en lång sjukt lunch i Sala.

Jag hade som sagt pratat med många personer om olika vägval för att slippa åka på Riksväg 70 hela vägen ner till Enköping. Tyvärr blev det just så, efter en massa felkörningar och oändliga grusvägar kom jag till slut fram till just Enköping! Där vek jag av mot Stockholm och då efter ca 30 minuters körning dök min fru och dotter upp på vägen. Med sig hade de mat och "milkshake" från Max. Det kändes sjukt tungt att lämna dem och se bilen åka iväg hemmåt. Dessutom regnade det så jag var inte 100% pepp på att fortsätta hemmåt. Men jag hade bestämt mig och då skall det mycket till om jag inte fullföljer. Det var tyvärr mycket längre kvar än jag planerat, ca 120 km, då var klockan typ 16.30 på eftermiddagen. Skulle jag vika ner mig och sätta upp tältet och sova eller staka på och försöka nå Djursholm, inte lätt att bestäma sig!

Jag tog efter en hel del vånda sats och siktade på Djursholm, det tog mycket lång tid och efter många timmar och felkörningar kom jag så hem till familjen. Klockan var 01.30 och jag var helt slutkörd efter att åkt hela 178 km. Jag tog mig alltså hela vägen till Djursholm. Jag hade tyvärr sjukt mycket regn denna dagen, men bitvis perfekt medvind. Väl hemma och efter en snabb dusch, så sa Elisabeth åt mig att komma och lägga mig i sängen, jag tackade nej och gick ut i mörkret och slog upp tältet för att sova hemma i trädgården, Elisabeth tyckte att jag var totalt tokig!

 Söndag 30:e juni
Dagen började med en lång lång frukost på Mc Donalds i Falun med Peter och Mattias. Sedan , efter många telefonsamtal och meddelanden lyckade vi få en skjuts från Falun upp till den lilla lilla byn till Enviken. Där ligger Henrik Erikssons släktgård och det var där som han fick sin Lina. Vi skulle upp på deras bröllopsbrunsch och göra en intervju med Daniel Tynell.

Efter en underbar förmiddag i solsken var det dax att försöka köpa nya skidpjäxor. Jag gjorde ju en sjuk vurpa precis utanför Falun dagen innan. Mina sprack precis under framfoten, otroligt att hela plastsulan gick mitt av. Idag när jag vaknade hade såklart sovsäcken fastnat i mina olika skrapsår, inte så skönt!

Ibland händer det underbara saker när man är ute och minst anar det, på en vanlig tråkig väg mitt ute i skogen, mötte jag och Peter en bil som tvärnitade och vände om och körde upp bredvid oss, där satt Terese från Adventure Academy med sina barn på väg upp till Sälen! Hon hade tidigare lovat mig att hon skulle bjuda mig på nybakta bullar när jag kom till Sälen, självklart dök hon inte upp när jag satt i mitt tält på startrakan i Sälen. Men här var hon nu alltså, och hon hade med sig bullar och godis. Dessutom började det spöregna precis när hon såg oss, så vi hade en perfekt fika-paus i hennes bil mitt i skogen, helt underbart :-)

Men, nu gällde det att jag kunde få tag i ett par nya pjäxor, och om det borde finnas någonstans i landet så är det väll i en sportbutik i Falun. Mycket riktigt på Intersport i Falun, hittade jag ett par finfina Madshus som inhandlades. Kanske låter sjukt men det blev lunch på samma Mc Donalds i Falun som vi ätit frukost på, underbart. Jag och Peter Rosenqvist stakade sedan vidare ner till Hedemora. Där träffade vi hans familj (på Mc Donalds) och Peter hoppade in i bilen för att åka hem till Stockholm igen.

Jag grävde djupt och tog satts för den sista biten ner till Avesta. Det sjukaste var att Peter ville testa att åka med min ryggsäck ett tag på eftermiddagen. Visst sa jag och tog av mig min ”stenbumling” och fick låna hans lilla ”day-pack”. Efter ett tag kom jag på mig själv med att vända mig om och kolla bakom för att se om det var någon som åkte bakom mig och puttade på, sån sjuk skillnad att inte åka med mina 25 kg på ryggen, helt löjligt!

Till slut kom jag äntligen fram till Avesta, ganska sliten, men nöjd då jag kommit långt och haft en grym dag med Peter (utan vurpor oxå). Väl där så blev det lyx middag på Burger King sedan sov jag typ under den stora trähästen mitt i rondellen, eller faktiskt precis under hästen på gräset.

Lördag 29:e juni
Vaknar upp i tältet på Moraparken, på gräset i tältet bredvid sover Mats och Gustav från filmteamet, kul att träffa dem och inte vara själv en stund. Vi startar dagen med att ta en frukost inne på campingens restaurang, och det var nog den stökigaste frukost jag någonsin ätit, herregud va mycket "campare"... Rätt som det var dök Peter Rosenqvist upp, han hade pratat om att komma och möta mig i Mora, men jag hade inte riktigt trott på det! Sjukt kul vi åkte ner till Garås och där kom Mattias Forsberg åkande med lokalbussen, helt plötsligt var vi "Three Amigos" på rullskidor, påväg genom sommar Sverige, underbart. Äntligen någon att prata med och åka med, sjukt kul... Efter en underbar liten "hemma hos" fika, stakade vi vidare ner till Rättvik för lunch på legendariska pizzerian Bella i Rättvik.

Efter lunch upptäkte vi att det var stor "Raggar träff" och Siljan Big Lake Run! Alla var där... Vi garvade, åkte med och hade kul, det var totalt kaos i trafiken för alla var såklart bilburna, packade och mycket glada!

Påväg ner mot Falun, alltså i slutet av dagen, inträffar tyvärr ytterligare en riktig vurpa för mig. Mina skidpjäxor spricker och delar på sig under foten. Rullskidan viker sig och jag faller i fullfart rätt ner i asfallten. Jag slår mig rätt ordentligt och skon är helt förstörd. Det sjukaste är dock att jag precis tidigare på dagen fått ett par nytvättade Fjällräven shorts med upp från Stockholm av filmteamet. Jag hade alltså kört i samma shorts ända uppe ifrån Karesuando, i ur och skur, de var mao ganska "sunkiga" när jag kom till Mora. Tyvärr landade jag så hårt på asfalten så att jag skrapade upp och sönder mina nytvättade shorts helt och hållet, bara trasor kvar. Alltså bara att byta tillbaka till mina gamla shorts och åka vidare ner mot Stockholm... Otroligt!  Stort tack till Mats som hjälpte mig med alla mina sår och skrapsår och tvätt 1:a hjälpen inne på OKQ8 i Falun. (jag älskar OKQ8). Rejält trött, stora skrapsår och utan skidpjäxor, tog jag mig upp till Falun skidstadion där Peter och Mattias lovat mig en överraskning.

De hade bestämt att göra mig sällskap över natten och att vi skulle tälta uppe på toppen av Lugnet. Så precis under det nya stora hopptornet slog vi upp våra "små" tält. Mattias bjöd på grillmiddag och vin med grym utsikt över Falun. Så fantastiskt mysigt, vilken avslutning... Tack!

Bästa gänget, så kul att träffa Mattias och Peter... Nu kör vi mot Falun!

Hemma hos fika i Garås, sjukt viktigt att softa lite och ta en fika paus...

Långpaus på väg ner mot Rättvik, trött!!!

Vilken fantastisk avslutning, mat och vin uppe på toppen i Falun, under hopptornet :-)