Äntligen, vill du bli en bättre längdskidåkare, här har du tre st filmer om tekniken du behöver kunna. Just nu endast 149:- Klicka här för att köpa 3 st diagonalskidfilmer, fulla med teknik, tips och inspiration...

Visst är Stockholm en fantastisk fin stad, men den blir ju helt underbar när det är kallt och snön ligger decimeter tjock i och runt staden. Att hitta bra skidspår år inte svårt, klicka här för Stockholmsstadsskidspår, med senaste uppdateringen, eller klicka här för Skidspår.se med skidspår i hela landet. Lycka till med din Längdskidåkning i Stockholm - Nu kör vi

8 veckors hård träning är mitt sätt att komma iform och bli starkare. Nu kan du hänga med på en egen resa med mig under 8 veckor. Programmet innehåller matschema, träningsupplägg och gemensamma digitala möten två gånger per vecka! 8WTraining heter upplägget och du är välkommen att vara med.

Söndag: Frukosten var grym idag, jag köpte den på en finfin Rasta vägkrog (med frukostbuffe) i Ödeshög, utmed motorvägen, där de oxå torkade mina skor o kläder under natten, jag körde sjukt långt hela dagen innan och allt (precis allt) var dyngsurt, så stort tack till Rasta. Men tyvärr regnade det även hela natten, tur att jag stoppat in allt i mitt lilla tält på nätten när jag satte upp tältet. Sjukt nog så blev det tillslut så att jag var tvungen att sova under Rasta skylten, bredvid motorvägen och lastbilarna. Hur som så var det klart bättre på morgonen, och med magen full och torra kläder så satte jag fart ner mot Jönköping. Precis nedför och satan va fort det gick, tror jag var uppe i 70 kmh sjuk kul... Det bästa den dagen var att jag träffade Bosse Ybe från SkiGo hans fru som bjöd på en go-fika i deras husbil efter precis Gränna. När jag så småningom närmade mig Jönköping så var hela stan avstängd pga deras ironman 1/2 triathlon. Men efter lite förhandling så fick jag åka på deras tävlingsbana och det gjorde att jag fick fria vägar och även deras  lagning och mat utefter banan, grymt bra. Sedan fortsatte jag hela vägen ner till Värnamo och checkade in hos SkiGo Bosse, där jag fick grymt god middag och finfin dusch, samt klädtvätt i deras hem utanför Värnamo, jag tältade i deras trädgård, stort tack :-). jag tänker (såklart) sällan på att det är så sjukt mycket tjock och tät skog i typ hela Småland, men det är ännu mer kyrkor, helt sjukt. Träffade också en helskön kille från Stockholm som för 3:e gången gick genom hela Sverige, med sin hund och en vagn, vi tog en fika och snackade lite! Bästa dagen på turen, medvind, nedför och sol! Åkte hela 145 km (rekord tror jag)

Fredag: Vaknade efter att sovit som ett litet barn i parken nere mellan ån och järnvägen i Vagnhärad. Efter ännu en (kanongod och sjukt nyttig) frukost på OKQ8. Var det dax att spänna på sig skidorna och börja staka söder ut igen, det blev ev tuff start med med dryga 10 m/s i rak motvind. Riktigtjobbigt både med distansen som jag hade på schemat (mer än 100 km) men att både ha sjukt stark motvind och att dessutom åka och grubbla på vad man håller på med för att jag precis lämnat hemmet och familjen en andra gång, nej det kändes ganska kass. Ett tag var det så mycket motvind att jag till och med hade det svårt att få upp armarna efter staktaget.
Käkar som vanligt en OKQ8 korvlunch i Nyköping, dit kommer helt otippat, Putte och Cissi och hälsar på, sååå kul coh precis vad jag behövde, tack :-).
Jag hade hört ett litet svagt gnissel från rullskidshjulen under gårdagen. För er som åker rullskidr så vet ni att det inte är något som är bra alls! Jag hade tillbringat tältnatten med att kolla youtube filmer på hur man blir av med det samt vilka olika oljor man kan använda samt vart de finns att köpa! Jag hade även ringt till Micke på Snö&Tö för att kolla av hur och vad jag hade för alternativ. Problemet är nämligen att om det börjar "gnissla" och låta om hjulen så är det ofta bara en tidsfråga innan de "skär ihop" och då tar det tvärstop. Så när jag kom till lunchen på OKQ8 så börjar jag försöka fixa med hjulen. Tyvärr blir det inte alls bra, eller de oljor jag hittade gjorde ingen skillnad, så jag kör vidare ner förbi Kolmården mot Norrköping, detta var en otroligt fin väg utmed vattnet (se bilden som jag tog, minst 20 st vita Svanar). Som tur var hade Anders "Bagarn" en av mina sponsorer (Petrus bageri) lovat att komma upp åkande från sin sommarstuga. Han åkte även förbi Biltema (där visste jag att det fanns) och köper med en burk specialspray olja till hjulen. Efter det slutade de att gnissla :-) Sedan bjuder han på middag, vi äter på BrewDog inne i stan, sjukt gott och grym öl... Jag sover på bra på Himmelstalundscamping. Men visst det blev en lång dag med Ca 110 km.

Dax att lämna gräsmattan hemma i Djursholm för fortsatt resa Söderut. Vi hade tänkt att filma en del sekvenser hemma och i stan, främst genom lite olika snygga drönarbilder. Johan hade planerat att ta den 1:a sekvensen vi Naturhistoriska musset, tyvärr lyckades han med konststycket att sätta drönaren i ett av trädet utanför entren till museet, så det blev inte lika mycket drönarmaterial som vi planerat, men kanske lika bra då det är massa olika flygförbud i och kring city.

Jag körde hur som helst vidare genom Stockholm City och Slottet till underbara Bageri Petrus. Där mötte Urban och Catta upp för att hjälpa mig ut ur stan och vidare Söderut. Detta visade sig inte vara helt enkelt, utan snarare mycket krångligt. Vilket dock var glädjande var att de åket med mig ner till Södertälje.

​Vi körde på tills Cattas stav gick sönder och det började spöregna, vi hade då kommit ner till OKQ8 i utkanten av Södertälje. Innan dess sken solen och vi hade en grym tur söderut, lunchen käkade vi såklart Mc Donalds någonstans kring Tumba. Efter att Ubbe och Catta tagit en taxi tillbaka mot Stockholm i spöregnet så var det bara för mig att dra på mig alla regnekläderna igen och börja staka neråt och söderut... Efter mycket regn och felkörningar blev det tillslut korv middag på OKQ8 i Vagnhärad. Där lyckades jag återigen med ”bullpåse-tricket” alltså när en bensinmack stänger för kvällen så säljer de ut alla bullar som finns kvar i disken för 50:- vilket ofta är ett fynd... Hur som så sov jag sjukt gott i parken nedanför OKQ8 macken... Dagens tur blev tillslut och trots allt regn, hela 90 km, somnade sjukt nöjd och trött :-)
​

Så var det över, årets Vasalopp, som vanligt handlade om att kämpa mot naturens krafter. Sjukt konstigt att det alltid är perfekt skidväder och sol på söndagen för Öppetspår och alltid nysnö, motvind och kärvt på Vasaloppet! Det var alltså återigen ett enda långt krig från Sälen till Mora. Det blev precis som förra året, ett kass före som absolut inte passade mig, jag behöver ju snabba och lättåkta spår, med mycket glid och klungkörning… 

Click here to edit.

Dagen innan Vasaloppet på lördagen hade vi i CCC1000 en fantastisk skiddag i spåret, vi testade skidorna i sol och perfekta spår, även på tisdagen när jag körde HalvVasan (Vasaloppet 45) var det sjukt fint.

Att gå i mörkret ut och ställa sig utanför start-fållan och köa för att komma så långt fram som möjligt i startledet hör lixom till Vasaloppet. Det är en mycket underlig företeelse som jag egentligen tycker mycket illa om. Att gå upp kl 04.00 för att ställa sig och vänta i kylan på att få lägga in skidorna är knäppt! Men ju fler gånger man gjort det ju mer vänjer man sig, i år hade vi dessutom lyckats ta med oss stolar att sitta på, rutin :-) Att valla sina egna skidor inför Vasaloppet är oxå ngt som jag alltid försöker göra, i år hade jag dessvärre inte 100%-iga skidor, det gick segt i spåret. Skidorna kom inte igång på riktigt förens jag kom till Eldris (9 km kvar) och det är ju lite för sent!

Vi i CCC1000 körde en Greta upp till Mora i år. In med så många det går i varje bil, alltså 5 vuxna män med väskor och skidor i en Volvo. Vi såg dock till att stanna och fika fler gånger på väg upp, finns det hjärterum så...

Sjukt nära men ändå så lång ifrån, så kan man sammanfatta mitt resultat i år på Vasaloppet. Min placering kan se bra ut, men det är inte så nära som det verkar. Jag lyckades dock vända den nedåtgående trenden på slutet med att öka farten och gasa på från Hökberg in i mål. Det klarade jag inte förra året, så det är jag nog mest nöjd med! 

Efter en helt sjuk resa från Avesta till Djursholm, landade jag tillslut hemma på grtäsmattan. Kl 01.30 efter att pratat kort med Elisabeth, tog jag mitt tält och gick ut på gräsmattan för att sova! Då tror jag att Elisabeth verkligen tyckte att jag var tokig, på riktigt! Men har man sagt att man skall göra på ett visst sätt så gäller det också att göra det. Det värsta man som äventyrare kan göra är att fuska. Alla nätter i tält under äventyret hade jag ju sagt och så fick det oxå bli... Hur som, nästa dag blev det först frukost, dusch och klädtvätt, sedan en sjukt välbehövlig massage hos Kiropraktor Henrik Turner, det knakade ordentligt!  Jag hade dessutom ett möte inne på kontoret och behövde även betala räkningar osv. Så det fixade jag på dagen, sedan middag och en natt till i trädgården innan resan söderut fortsatte!

Måndag 1:a juli:
Den längsta dagen.., Jag startade ganska tidigt från Avesta, efter en hyfsad natt under den stora "Mora Hästen" i rondellen. Det blev en frukost på OKQ8 som så många mornar tidigare, kaffe och ostfralla, lite godis i fickan och 2 st Cola Light i packningen. Jag hade under gårdagen försökt att hitta den bästa vägen från Avesta ner till Stockholm och Djursholm. Dit var det 180 km, sjukt långt. Jag bestämde mig dock under frukosten att försöka staka mig hela vägen hem i en lång push! Solen sken, det var inte sååå långt hem till familjen och jag kände att jag hade det inom greppbart avstånd. Så frågan var nu har jag skulle åka, vilka vägar gick att köra på. Jag visste att det var mycket sk "1-2 vägar" ner mot Sala och sedan Enköping. Jag ville absolut inte åka hela vägen ner till Enköping, absolut inte. Men jag ville inte heller åka öster ut och komma ända bort till Uppsala. Nej, jag tänkte hitta mindre vägar och kryssa mig ner mot Vallentuna! Hur svårt skulle det kunna vara!

Jag började alltså, glad i hågen, att staka mig ner mot Sala, det är längre än man kan tro, ca 45 km! Direkt insåg jag att detta inte var så bra tänkt, självklart var det "1-2 väg" hela sträckan dit! Problemet med "1-2 vägar" och att åka rullskidor är att det inte finns någon väg-gren alls. Dessutom är det ofta 100 km/h på dessa vägar, vilket gör att mina 15 km/h känns sjukt långsamt. Det är alltså mycket otrevligt att befinna sig på dessa vägavsnitt. Nu hade jag dock inget val utan fick finna mig i att fortsätta hela vägen till Sala (ps. jag stannade många gånger för att testa mindre sido-vägar, men ingen funkade, ofta grus eller åt helt fel håll). Där skulle jag säkert hitta bättre och mindre vägar som skulle kunna ta mig till Stockholm. Det enda bra på hela förmiddagen var att Christina Carlsson från CCC1000 hittade mig och bjöd på kaffe, bullar och godis mitt ute på väg 70! Helt underbart, såååå tacksam för det... Så med ny energi stakade jag vidare ner mot Sala!

Jag käkade efter mycket åkande och stakande med min vän Magnus Svantegård. Han hade tagit med sig sin dotter och letat upp mig på vägen. Bästa överraskningen, så när jag som vanligt satt på OKQ8 och laddade batterierna och hade tråkigt dök de upp. De hade alltså åkt upp från Sthlm, bara för att heja på och överraska mig. Otroligt kul, det blev alltså en lång sjukt lunch i Sala.

Jag hade som sagt pratat med många personer om olika vägval för att slippa åka på Riksväg 70 hela vägen ner till Enköping. Tyvärr blev det just så, efter en massa felkörningar och oändliga grusvägar kom jag till slut fram till just Enköping! Där vek jag av mot Stockholm och då efter ca 30 minuters körning dök min fru och dotter upp på vägen. Med sig hade de mat och "milkshake" från Max. Det kändes sjukt tungt att lämna dem och se bilen åka iväg hemmåt. Dessutom regnade det så jag var inte 100% pepp på att fortsätta hemmåt. Men jag hade bestämt mig och då skall det mycket till om jag inte fullföljer. Det var tyvärr mycket längre kvar än jag planerat, ca 120 km, då var klockan typ 16.30 på eftermiddagen. Skulle jag vika ner mig och sätta upp tältet och sova eller staka på och försöka nå Djursholm, inte lätt att bestäma sig!

Jag tog efter en hel del vånda sats och siktade på Djursholm, det tog mycket lång tid och efter många timmar och felkörningar kom jag så hem till familjen. Klockan var 01.30 och jag var helt slutkörd efter att åkt hela 178 km. Jag tog mig alltså hela vägen till Djursholm. Jag hade tyvärr sjukt mycket regn denna dagen, men bitvis perfekt medvind. Väl hemma och efter en snabb dusch, så sa Elisabeth åt mig att komma och lägga mig i sängen, jag tackade nej och gick ut i mörkret och slog upp tältet för att sova hemma i trädgården, Elisabeth tyckte att jag var totalt tokig!